Toller-rasen är inte utsatt för några större sjukdomar. Det finns dock vissa hälsoproblem som kan drabba Tollers, även om de inte är lika allvarliga som hos andra raser. Dessa hälsoproblem kan förebyggas av Tollklubben samt av Tolluppfödare
Höftledsdysplasi – HD
HöftledsdysplasiDettainnebär att hundens höftled kan vara för grunt. Detta kan leda till att ledbollen blir instabil, vilket kan leda till smärta.
Höftresultaten bedöms från A till A på en skala där A och D betecknar en normal eller genomsnittlig höft. Grad C är mild dysplasi, grad D är måttlig dysplasi och grad E är höggradig dysplasi. Många hundar med mild höftledsdysplasi har ett lyckligt liv.
Mer än 60 % av registrerade Tollers har fått sina höftröntgenbilder gjorda och cirka 11 % av dem har höftdefekter. Majoriteten av höftdefekter hos Tollers är av grad C. Hunden bör röntgas mellan 1-2 års ålder och SKK-veterinärerna bör granska röntgenbilderna för att fastställa det officiella resultatet.
Såväl Tollarklubben som Svenska Kennelklubben har fastställt standarder för avelshundar. Tollaren ingår i SKK:s hälsoprogram för höftledsdysplasi. SKK:s hälsoprogram kräver att båda föräldrarna har god kännedom om sitt höftledstillstånd (dvs. SKK:s veterinärer måste ta röntgenbilder av höftlederna och plattröntgenbilder för att registrera avkomman. Även om SKK INTE kräver att föräldradjurens höfter röntgas, ställer Tollarklubben högre krav. Enligt Tollarklubben får höftledsstatus A eller B-hundar användas i avel. Tollarklubbens avelspolicyMedrekommendationen att kombinationen ska resultera i avkommor som kan förväntas ha ett, HD-index100eller mer
Armbågsdysplasi – ED
MedarmbågsdysplasiEDavses en onormal utveckling av armbågsleden. Det är också ett samlingsbegrepp för olika tillväxtstörningar som kan leda till benavlagringar i armbågsleden. Symptomen på en armbågsdefekt utvecklas vanligtvis runt sex månaders ålder hos hundar. De kännetecknas av hälta som inte avtar efter några veckor. Röntgenbilder används för att ställa diagnosen. Belastningen är oftast inget problem i de flesta fall.
De flesta hundägare röntgar också hundens armbågsleder när de röntgar höftlederna. Mer än 2 % visar sig ha problem med armbågarna. Enligt bestämmelserna får endast hundar som röntgats för armbågsdyslasi användas i avel. Tollarklubbens avelspolicy.
PRA
PRA (Progressive Retinal Atrophy), en näthinnesjukdom som så småningom leder till blindhet, är ögonsjukdomen PRA. PRA utvecklas vanligen hos galtar som är 5 år och äldre. Mer än 20 hundar från Sverige har diagnostiserats med PRA och har förbjudits för avel. Den genetiska banan hos dessa hundar är välkänd, så avkomman och föräldrarna är också avelsförbjudna. Dessa hundar kan inte registreras som valpar
Föräldrar till hundar med PRA behöver inte ha det. De kan fortfarande vara friska bärare. Avkomman till PRA-hundar är bärare oavsett om de får PRA eller inte. Statistiken visar att 25 % av kullen om den paras med två friska bärare får PRA. 50 % av kullen kommer att vara friska bärare medan 25 % kommer att förbli helt friska
Optigen har utvecklat ett DNA-test för att hitta prcd-PRA-genen. Ett enkelt blodprov har sedan 2005 gjort det möjligt att fastställa vilken gen en hund bär på. SKK godkänner DNA-testet och resultaten registreras i SKK:s databas. Avelshundar måste dock testas inom ett år. Även om din hund inte används för avel bör den ögonundersökas minst en gång under sin livstid för att utesluta eventuella ögonsjukdomar som PRA, grå starr, kolobom osv. Varje ögontest bidrar till en friskare ras.
Rabies
Vissa Tollers har flera immunrelaterade sjukdomar. Tollers sjukdomNamnefter två immunologiska sjukdomar som drabbar cirka 5 % av Tollers
- Reumatisk ledsjukdom (IMRD).
- Immunmedierad hjärnhinneinflammation (SRMA).
Immunmedierad reumatisk sjukdom (IMRD) är en form av reumatisk sjukdom där djuret utvecklar reumatiska symtom, t.ex. stelhet och led- och muskelsmärta. Detta inträffar vanligtvis mellan 2 och 6 års ålder. Denna form av Tollers sjukdom har inget botemedel och betraktas som kronisk. Kortison administreras i en kontrollerad dos till den drabbade hunden i ett försök att lindra symtomen.
Hundar med steroidresponsiv hjärnhinneinflammation (SRMA) har ofta hög temperatur och svår smärta när man rör vid deras hals. Tonsillit är en form av tonsillit som vanligtvis börjar hos hundar i åldern 6-18 månader. Kortison används för att behandla detta tillstånd hos hundar
Båda dessa sjukdomar kan beskrivas som autoimmuna. Det innebär att kroppens immunförsvar felaktigt angriper sin egen vävnad. SLU har sedan 2000-talet bedrivit forskning för att förstå immunrelaterade sjukdomar hos ratiter. Forskarna har publicerat en mängd olika artiklar. Mer information om forskningen finns på Dog Genetics Group.
Forskarna har kommit fram till att arvsmönstren för både reumatisk-medierad hjärnhinneinflammation och reumatiska ledsjukdomar hos Tollers är komplexa. Komplexa arvsmönster tyder på att mutationer i flera gener kan orsaka sjukdom, eventuellt tillsammans med okända miljöfaktorer. Det är många gener inblandade så chanserna att hitta ett användbart DNA-test är små
DE – Degenerativ encefalopati
År 2015 upptäcktes en ny sjukdom hos Tollers. Den kallas Degenerativ encefalopati (DE). Det är en neurologisk sjukdom där vissa hjärnområden påverkas. Detta kan leda till motoriska problem som inlärningssvårigheter, rörelsestörningar, motoriska koordinationsproblem, inlärningssvårigheter och inlärningssvårigheter. Vissa hundar kan vara mycket starka i sitt sömnmönster, medan andra kan vara mer upprätta och simma bra. Detta ska inte förväxlas med simkunnigheten hos ett småbarn som är mycket försiktigt när det gäller att simma. Hundar kan visa aggression mot människor och hundar. Symptomen på sjukdomen är dramatiska och försämras snabbt. Det är nödvändigt att avliva hunden
Det är troligt att sjukdomen är ärftlig och det finns en enkel recessiv nedärvning. Sjukdomen har samma arvsmassa som PRA och ett DNA-test för den finns nu tillgängligt. University of Missouri i USA har lett forskningen om sjukdomen och har utvecklat ett DNA-test. webbplats med information om sjukdomen
Tollarklubben rekommenderar att alla föräldrar DNA-testas för DE. Endast en testad klar/fri partner bör matchas med DE-bärare. Hundar som har diagnostiserats med sjukdom bör inte användas i avel.
RAS – Rasspecifik avelsstrategi
All avel bör syfta till att producera friska hundar. Medlemmar i Tolling Club har samarbetat för att skapa en handlingsplan för Tolling-avel, som är dokumenterad i RAS – Rasspecifika avelsstrategier för Nova Scotia Duck Tolling Retriever. RAS bygger på en beskrivning av nuvarande förhållanden och problem i rasen. Hundens hälsa, mentalitet och konformation beaktas. Strategin innehåller också detaljer om målen, hur de ska uppnås och när de ska uppnås.
