Nova Scotia Duck Tolling Retriever – “tollare”
FCI STANDARD
1987-06-24; engelska
SKK:S STANDARDISERINGSKOMMITTÉ:
SKK:s arbetsgrupp för standarder 2020-11-20 upprättad översättning
Ursprungsland/HOMELAND
Kanada
ANVÄNDNING:
Retriever fågelhund
FCI-KLASSIFICERING
Grupp 8
Sektion 1
Med arbetsprov
BAKGRUND/SYFTE:
Nova Scotia Duck Tolling Retriever (Toller), som ursprungligen utvecklades på Nova Scotiahalvön i början av 1800-talet, var utformad för att “tulta” (eller locka till sig) vattenfåglar. Den “tollande” hunden hoppar, springer och leker längs stranden i full syn för ankdjuren. Ibland försvinner hunden, men dyker snabbt upp igen med hjälp av den dolda jägaren, som kastar små pinnar och bollar till hunden. Hundens lekfulla beteende väcker nyfikenhet hos ankorna och de dras till den. Hunden skickas sedan iväg för att hämta de skjutna fåglarna.
HELHETSINTRYCK
Rasen ska ha en medelstor storlek, kraftfull, muskulös, kompakt, välbalanserad och stark benstomme. Den ska vara rörlig, alert och bestämd. Många Tollers har ett ganska sorgligt uttryck, men det kan ändras till intensivt.
Koncentration och spänning är de första tecknen på att hunden börjar arbeta.
BETEENDE/KARAKTÄR:
Rasen ska vara intelligent, vältränad och ha stor uthållighet. Den ska vara en skicklig simmare, en självsäker retriever på land eller i vattnet och vara redo att arbeta när den får tillfälle. Rasens arbetssätt är snabbt och drivande. Den har ett huvud som är nästan i linje med svansen och ryggen och en mycket tjock päls. Rasens speciella arbetssätt kräver en stark vilja att apportera samt en lekfull natur.
HUVUD:
Huvudet ska vara rakat och något kilformigt. En hanhund av medelstor storlek bör ha en huvudlängd på cirka 23 cm, mätt från nosspetsen till nacken. Huvudet måste stå i proportion till kroppen.
Skall:
Skalle: Den breda skallen får inte vara för rundad eller ha en framträdande nackbuckla. En medelstor hanhund ska mäta cirka 14 cm mellan öronen och 4 cm vid nosen.
Stopp: Stoppet ska vara måttligt uttalat.
Ansikte:
Näsborrar: Näsborrarna ska smalna av mot sin spets. Näsborrarna måste förbli öppna. Pigmenteringen ska vara köttfärgad, harmonisera med pälsens färg eller vara svart.
Mynta: Näsborrar: Näsborrar: Näsborrar: Näsborrar: Mynningen ska vara avsmalnande från spetsen till stoppet.
Underkäken ska vara stark, men inte för framträdande. Den ska bilda en rak linje från nosen till käkbenets hörn, med mer djup vid stoppet än vid näsborren. Myntan ska ha en kort, fin päls.
Läppar:Läpparna ska vara ganska puttriga och bilda en mjuk kurva när de ses i profil. Pigmentet ska matcha färgen på pälsen eller vara svart.
Käkar/tänder:Käkarna ska vara tillräckligt starka för att kunna bära stora fåglar. “Mjuk” mun är viktigt. Fullständigt saxbett.
Barn:Platta kinder.
Ögon:Ögonen ska vara väl åtskilda och medelstora. De ska också vara mandelformade. De ska vara bruna eller bärnstensfärgade. Ögonlocksranden ska ha samma färg som läpparna.
Öron:Öronen ska vara triangulära och medelstora och bör vara triangulära. De ska vara placerade högt och långt bak på skallen. De ska vara något upphöjda vid basen. Öronen ska ha ett bra täckande baktill och kort päls vid spetsarna.
HALSKANT:
Halsen ska vara ordentligt uppsatt, medellång och mycket muskulös utan överflödig hud.
KROPP:
Rygglinje:Rygglinjen ska vara platt.
Rygg:Ryggen ska vara rak och jämn.
Ländrygg:Ländryggen ska vara stark och muskulös.
Bröst:Armbågarna och bröstet ska nå djupt ner i bröstet. Revbenen ska vara raka och inte tunn eller platta.
Underlinje:Buken ska vara lätt inåtvänd.
Svans:Det naturliga, mycket svagt lutande korset ska följas av svansen. Den ska vara bred vid ansättningen och sträcka sig minst till hocken. Svansen ska vara rikligt försedd och frodig. Svansen bör inte bäras under hundens överlinje, utom i varningssituationer då den bärs högt över ryggen och aldrig rör kroppen.
EXTREMITETER:
STRAIGHT:
SkulderbladetMuskelska finnas i axelpartiet. Skulderbladen ska vara välplacerade och tätt sittande. De ska ha en bra mane som lutar in i ryggen.
Överarm:Skulder och överarm ska vara ungefär lika långa.
Armbåge:Armbågen ska vara rak och inte vriden inåt eller utåt.
Underarm:Frambenen ska se ut som parallella pelare, raka och med stark benstomme.
MellanhandInterhandenska vara stark och lätt lutande.
Framtassar:Tassar med mycket nät ska vara mellanstora, runda och slutna med välböjda tår. Sporerna får tas bort från frambenen
I Sverige är det olagligt att ta bort sporrar av veterinärmedicinska skäl.
BAKGRUND:
Hela kroppen:Bakbenen måste vara muskulösa, breda och fyrkantiga. Fram- och bakvinkeln ska vara i balans med över- och underdelar i ungefär lika stor balans.
Lår:Låren ska vara starka.
Knäleden:Knäleden måste vara korrekt placerad.
Hare:Haren ska inte vara inåt- eller utåtvänd utan ska vara lågt ställd.
Bakfötter: De tungasvävade fötterna ska vara medelstora, runda och ha välvda tår. Sporerna kan avlägsnas I Sverige är det olagligt att av veterinärmedicinska skäl ta bort sporrar.
RÖRELSER:
Toller blandar kraft och flytande rörelser för att skapa ett intryck av styrka. Framåtsträvan från bakfötterna ska vara stark och frambensrörelserna ska ha god räckvidd. Tassarna får inte vända inåt eller utåt och benen ska röra sig i en rak linje. När farten ökar rör sig benen mer mot kroppens mittlinje medan rygglinjen förblir platt.
PELTS:
PälsstrukturRasenuppföddes för att hämta i isiga vatten. Den måste ha en vattenavvisande, dubbel päls. Överpälsen ska vara medellång och medelmåttigt mjuk. Underpälsen får inte vara för tät eller mjuk. Pälsens baksida kan vara något vågig, men den måste vara rak i övrigt. Vissa vinterpälsar kan ha en lös lock vid halsen. Pälsen ska vara mjuk på halsen, bakom öronen och på baksidan av låren. Frambenen behöver måttlig stoppning.
Färg: Olika nyanser av orange eller rött med ljusare nyanser på fjäderdräkten, undersidan och svansen. Vita markeringar är vanligast i svansspetsen, på tassarna (inte ovanför metacarpaler/fötter), på bröstet och som blåsa. Vita markeringar bör inte betraktas som ett tecken på sämre kvalitet.
STORLEK/TYGT:
Snittets höjd:
Maximal noshöjd för hanhundar över 18 månader är 48-51 cm
Maximal noshöjd för tikar över 18 månader är 45-48 cm
Det är tillåtet att avvika från höjden med +/- 2,5 cm.
Vikt:
Manens vikt ska stå i proportion till benstommen och höjden.
Riktlinjer: 20-23 kg för en vuxen hanhund
17-20 kg för en vuxen tik
FEL:
Varje avvikelse från standarden betraktas som ett fel. Den måste bedömas i förhållande till hundens hälsa och välbefinnande och dess förmåga att utföra traditionella uppgifter.
– Näsan konkav och konvex.
Brant stopp.
– Näsborrar i ljus köttfärg (“grisskinn”)
– Standarden anger inte färgen på näsborren, ögonlockens kanter eller ögonen.
– Överbett.
– Stora, runda ögon.
– Vuxen hund med en liten kropp.
– Bruskig rygg, svanskotan.
– Svaga lår.
– Svansen ska hållas under ryggkanten när hunden rör sig.
– För kort svans, svans knäcker eller svansen är så böjd att den nuddar ryggen.
– svaga mellanhandsben.
– Tassar som är platta, tunna och utspridda.
– Öppen päls (lös, men inte för tät).
– Mer än 2,5 cm över eller lägre än idealhöjden
DISKVALIFICERANDE FEL
– Aggressiv eller extremt skygg
– En hund som tydligt uppvisar beteendemässiga eller fysiska avvikelser.
– Flerfärgade näsborrar.
– Överbett större än 3 mm
– Underbett, snedställd käke.
– Det finns ingen simhud mellan tårna.
– Vit runt axlarna, öronen, på halsen, ryggen eller på flankerna
– Silverfärgad päls med grå eller svarta partier.
– Alla andra färger än orange eller röda nyanser
OBS!
Endast hundar av en typisk ras bör användas för avel.
TESTNING:
Hanhundar måste ha båda testiklarna fullt utvecklade. De är normalt placerade i pungen.
Fortsätt läsa:
Källa: Källa: SKK – Rasstandard
